HJÄLP, det är bara 25 dagar kvar tills vi åker, jag och Emmy.
Det känns som att jag helt plötsligt inte kan räkna, är det verkligen bara 25 dagar?!
Jag är så splittrad, det känns som jag har schizofreni, helt seriöst.
Ena stunden är jag den lyckligaste på jorden, en sekund senare vill jag gråta.
Jag tror jag börjar förstå vad jag har gett mig in på.

Jag fick ett wake up call när jag sa hejdå till Johanna och Isabell.
Jag ska lämna alla mina nära och kära och bara dra iväg i 13 månader..
All trygghet blir bara som bortblåst och jag åker till andra sidan jorden.

Nu låter det som jag inte vill det här, men det gör jag.
Men varför ska avsked vara så jobbiga, jag vill bara hoppa över det.
Vara i Thailand nu och känna lycka. Slippa säga hejdå till alla..
Det känns som jag ska vara borta hela livet, men måste få in att det inte är så.

Jag ska snart iväg på mitt livs äventyr och jag måste vara stark.
Visa vad jag går för, visa att jag klarar det här!



Nu fick ni ännu ett inlägg med en splittrad Malin.
Men jag skriver om mina tankar och det är vad som finns i mitt huvud just nu.

xoxo