Nu är det en vecka kvar, alltså 7 dagar eller man kan också säga 168 timmar.
Så om 7 dagar sitter jag och Emmy på planet mot Bangkok.

Jag har börjat packa, det går knappt framåt, kanske lite bakåt till och med.
Hur ska man få plats med ett helt liv i en liten resväska.
Och till råga på allt får den max väga 20 kilo. En omöjlig uppgift.
Men jag kämpar tappert varje dag med att få till det.

Jag har ocksp börjat flytta ut lite saker ur lägenheten, jättetråkigt.
Men Anton och Tony kommer nog inte bo kvar här när jag kommer tillbaka.
Synd såklart, men vi kan ju inte bo kvar här hela livet.

Sedan har jag och Emmy betalat alla saker vi ska betala innan vi åker,
3 hotellnätter i phuket, 2 veckor på studentboendet och lite mer små saker.
Pengarna bara försvinner innan man ens hinner fatta att dom finns.

Jag börjar förstå att jag ska åka, men inte att det är om en vecka,
och absolut inte att jag ska vara borta i 13 månader.
Jag längtar tills jag sitter på planet med Emmy och alla avsked är avklarade.

Nu ska jag fortsätta min omöjliga uppgift.
Sköt om er!

xoxo