8 månader och 13 dagar sedan jag lämnade mitt Östersund. Jag måste få skriva av mig lite. På sista tiden har vi pratat mycket om att vi "snart" ska hem, vi har snart bara 3 block kvar i skolan (ett block är 5 veckor) och så vidare. Vi har börjat planera jul och nyår och vad vi ska göra när faktiskt detta underbara liv tar slut i februari.

Alla dessa tankar och prat får mig att tänka på hemma, vill jag hem? Just nu, fredagen den 8 oktober och vi är lediga, men jag är uppe 6.20 för jag har haft mardrömmar.. Då vill jag bara hem, helst nyss. Det vore väl konstigt om jag inte skulle vara splittrad i och för sig, 257 dagar hemifrån börjar sätta sina spår nu.

Jag saknar allt, ibland så mycket så det gör ont i hela mig. Det är en känsla som inte går att beskriva. Jag vet inte hur jag ska få er att förstå, jag förstår den själv inte ibland... Jag ställer mig ofta frågan om det går att vara såhär lycklig och så här olycklig på samma gång. Och svaret är JA, jag är ett levande bevis på det. Jag ångrar inte för en sekund att jag åkte, jag har haft kanske den bästa tiden i mitt liv. Men klart man tänker mycket, hur skulle mitt liv se ut om jag inte åkte? Vad händer när jag kommer hem? Plugg? Jobb? Ja ni vill inte veta allt som snurrar runt i mitt huvud. Nu ska jag inte gråta mer, ska ta vara på min tid här, varje sekund är dyrbar! Men en sista sak, JAG SAKNAR ER!



xoxo