Haft tre helt underbara dagar. Fiskade räkor och var på Wet'n'Wild i fredags och stranden lördag och idag. Men hela tiden alla dessa hejdån som jag varit inställd på länge men ändå blir så jobbiga. Jag är redo att åka hem men ändå blir allt så jobbigt när man måste säga hejdå, och det är inte hejdå på ett år det kan vara hejdå för alltid. Hejdå Brisbane, hejdå huset, hejdå stranden, hejdå hejdå hejdå, snyft... Har redan gråtit massor och imorgon blir det hejdå på riktigt. Men jag ska vara positiv, ut på nya äventyr, nya upptäckter. Och snart hemma, underbara hemma. Jag är så splittrad, känns som att jag ska gå mitt itu, jag vill typ gå itu så jag kan vara på två plater samtidigt.

Men nu ska jag sluta gråta och vara glad. Jag har så mycket att se fram emot. Ett helt liv! Jag kommer vara världens lyckligaste när jag sätter min fot på Åre/Östersund flygplats och får se mina prinsessor och mina familj. Jag kan inte beskriva vad dom betyder för mig, allt. Men nu först, NZ och Bali, och ett underbart äventyr!

Pratade med Alva och Nadia en sista gång på skype innan jag beger mig till NZ och Bali. Och Nadia blev så ledsen för att vi inte kan prata när jag är ute och reser. Men 39 dagar kvar, sen får jag hålla dom i mina armar, älskade systrar.

Såhär ledsen kan man bli när storasyster varit borta för länge och inte kan komma hem nu med en gång.



ps. Johanna S, hon håller i våra små klistermärken med kort på oss, du vet dom som vi alltid tog när vi va på stan när vi var yngre. Hon sover med dom under sin kudde. ds.

xoxo