Det är väldigt konstigt ibland vad jag saknar hemma. Jag trodde jag skulle sakna andra saker än vad jag gör, stora saker. Men det är dom små sakerna jag saknar mest, vardagssakerna. Jag saknar att kunna ta bilen och åka till mamma eller pappa och hälsa på. Jag saknar att vakna en lördag och ligga kvar under det varma duntäcket för att det är så kallt i rummet. Jag saknar att ta på mig mössa och tjocksockar och gå ut på en promenad en fin vinter dag. Jag saknar att använda mina jackor och halsdukar. Jag saknar att sluta tidigt, gå till Alva och Nadias dagis, gå genom grinden och titta på dom genom fönster innan jag går in och hämtar dom. Jag saknar att ha mitt kök och mina köksredskap. Jag saknar att sätta mig i en kall bil och vänta på att värmen börjar komma. Jag saknar att tända ljus utan att det blir för varmt i rummet. Jag saknar att grilla korv. Jag saknar att känna att jag har Alva och Nadia abstinens efter några dagar utan dom. Jag saknar att kunna ringa till alla. Jag saknar att känna att det inte finns tid till nåt annat än jobb och fotboll. Jag saknar att kunna gå barfota utan att vara livrädd. Jag saknar att köra bil på rätt sida. Jag saknar alldeles för mycket. Jag saknar allt. Jag saknar hemma.

Jag är klar med Australien nu. Jag har upplevt mycket. Det är dags att avsluta kapitlet Australien.

xoxo