Mamma: "Idag när Nadia var ledsen stängde hon in sig i vårt sovrum och satt och snyftade över ett gammalt foto av dig som hon hittat i en låda! Säger allt eller hur? Kom hem nu Malin....."

Det är inte alltid lätt att vara liten och sårbar. Men mina prinsessor har blivit så stora under året jag har varit borta och jag kan inte längta mer efter att få träffa dom. Det börjar vara jobbigt för dom nu, jag har varit borta "för länge" säger dom. Varje gång vi skypar får jag frågan om jag kommer hem snart och att det är dags att komma hem nu. Det är svårt att förklara för någon att det är ett tag kvar, lite mer än två månader, när dom inte vet vad en månad är.. Alva och Nadia är just nu mitt allt, dom är det bästa jag har och bara jag tänker på dom får jag en tår i ögat. Jag kommer alltid vara evigt tacksam för att jag har mina fina systrar, jag älskar dom av hela mitt hjärta, och lite till. Jag kan också med all säkerhet säga att det är dom som det har varit jobbigast att vara borta ifrån. Det är helt enkelt obeskrivligt. Det jag hoppas på är att det här året bara kommer göra så att vi kommer närmare varandra och att det här även blir en lärdom för dom, inte bara nåt tufft att berätta för kompisarna på dagis.

JAG ÄLSKAR ER



xoxo