Ibland kan jag längta hem så där sjukt mega äckligt mycket. Idag kan hända att det är en sån dag. Då vill jag bara dra täcket över huvudet, blunda och vakna upp i MIN säng, i mitt rum, i Östersund. Men när jag känner så tar jag ett djup andetag, tänker på hur bra jag har det och säger till mig själv att slita lipa och ta vara på sista tiden på ett år som aldrig jag aldrig kommer glömma.

Men det är inte lätt när man har världens finaste att komma hem till...





xoxo